P3 Guld, Timo Räisänen och ojämställdheten i musikvärlden

I dagens GP har de en artikel där de har intervjuat Timo Räisänen angående den feministiska debatt som uppkommit efter p3-guld (där Fever Ray var den enda kvinnliga vinnaren. Hon höll för övrigt ett himla fint väsande tacktal). Han säger bland annat:

“Det är jävligt synd att det inte kan handla om viktigare saker. Jag tycker inte feministfrågan hör hemma i musiken över huvud taget. I alla yrken är det ojämställt. Det beror på att kvinnor och män har olika förutsättningar – men just inom konsten har de ju inte det.”

Menar han att den genomgående ojämställdheten som finns i samhället legitimerar ojämställdheten inom musiken? På vilket vis menar han att kvinnor och män inte har olika förutsättningar inom konsten eller kulturvärlden? Jag förstår inte vad han menar eller vad han är ute efter. Om man har en feministisk samhällssyn så är det väl självklart att denna även inkluderar en såpass viktig del som kulturvärlden? Sett ur ett historiskt perspektiv så blir påståendet att män och kvinnor har samma möjligheter inom konsten befängd. Tittar vi dagens samhälle så är väl p3 guld och liknande galor ett utmärkt exempel på att det fortfarande är jävligt långt kvar till jämställdhet.

Kommentarerna till artikeln gör mig dessutom så matt, så matt. “öh, höhö, ska man behöva granska skivsamling kritiskt nu också, feministtalibaner, öhh, fokusera på riktiga problem som kvinnosynen i andra länder, öhh det är mer synd om män, öhhh, feminazis höhö, män är bättre än kvinnor”.

Imorgon ska jag åtminstone få fly verkligheten med hjälp av buffymaraton på säsong 2. Det känns väldigt välbehövligt. Dagens lösning får bli musikflykt.