P3 Guld, Timo Räisänen och ojämställdheten i musikvärlden nr.2
25 januari 2010
Egentligen vet jag inte ens om jag borde bemöda mig att svara på det här. Det enklaste är väl, trots den banala argumentationsnivån, att hänvisa till min last fm. Om “aktiva rum” eller någon annan känner sig manad att utforska de feministiska aspekterna av Buffy – the vampire slayer så kan man bland annat titta här.
Mina åsikter sammanfattas nog bäst med hjälp av en kommentar från GP.se från signaturen coffee:
“Gubbar i juryn väljer gubbar till nomineringarna, likväl som gubbar i styrelser väljer gubbar till chefsposter. Spelar du musik som tjej får du räkna med att inte få spelning för att killarna som fixar klubben “redan har bokat ett tjejband den kvällen”. Det behövs förebilder och det behövs ett kritiskt tänkande över varför folk har mest gubbar i skivsamlingen och inte tro att det bara handlar om tillfälligheter och individuella prestationer. För det gör det inte.”
(Diskussionen om fin- respektive fulkultur är himla intressant, men jag är alldeles för trött för att skriva någonting vettigt om det. Anledningen till att jag nämnde konsten i mitt föregående inlägg var att Timo Räisänen gjorde det i intervjun. Dock så ser jag inte konst och underhållning som två motpoler.)
Vid diskussionen om Guldgalan så handlade det om att männen geniförklarades. Det var inte innehållet i gubbarnas musik som kommenterades utan representationen hos skaparna. När jag sedan kommenterar att exakt samma representation hittas hos Buffy Vampyrdödaren är det plötsligt inte skaparnas kön utan handlingen som vi diskuterar (man måste byta så teorin stämmer). Ok men isåfall är det texterna hos killarnas musik som borde diskuteras, inte vem som fick priserna på Guldgalan.
”Gubbar i juryn väljer gubbar till nomineringarna, likväl som gubbar i styrelser väljer gubbar till chefsposter.”
Vid jurybedömning så tjänar inte kvinnor på att det sitter fler kvinnor i juryn. Jurykvinnor föredrar ofta unga söta killar till nomineringarna. Vid “publiken bestämmer” så dominerar killar eftersom de flesta som ringar in är unga tjejer. Huruvida kvinnliga ägare oftare väljer kvinnliga chefer har jag inte sett några siffror på men företaget jag jobbade på hade en manlig chef, anställd av två kvinnliga ägare.
“Spelar du musik som tjej får du räkna med att inte få spelning för att killarna som fixar klubben ”redan har bokat ett tjejband den kvällen”.”
Och om bandet har både killar och tjejer som Lambretta, Evanescence, Laguna Coil, No Doubt eller Nightwish?
“Det behövs förebilder och det behövs ett kritiskt tänkande över varför folk har mest gubbar i skivsamlingen och inte tro att det bara handlar om tillfälligheter och individuella prestationer. För det gör det inte.”
Hur många tjejband kan du komma på som har en manlig lead singer?
Lustigt att Timo säger att det är jämställt inom konsten, för det är det ju verkligen inte. Det är något som bl.a mina kvinnliga lärare (och manliga också för den delen) håller med om.
Och om han nu ändå klumpar ihop allt sorts skapande, så undrar jag varför han ser det som så självklart att just Musiker skall tjäna massa cash,.. Är man yrkesverksam konstnär får man ju ofta skaffa sig ett brödjobb vid sidan av för att överleva. tål att tänkas på. Han kanske borde testa själv..
BUFFY, YAY! Joss Whedon är ett feministiskt geni och mitt favoritcitat av någon någonsin kan vara hans:
“If I made ‘Buffy the Lesbian Separatist’ a series of lectures on PBS on why there should be feminism, no one would be coming to the party, and it would be boring. The idea of changing culture is important to me, and it can only be done in a popular medium.”
;P